fuskpappan

När magsjukan väl var överstånden, var allt lugnt i ungefär två dagar. Sedan bröt förkylningsförbannelsen ut. Fyraåringen, som först hade dragit hem magsjukeeländet från dagis, lyckades under första dagen tillbaka på dagis suga åt sig värsta sortens förkylningsbaciller. Sådana där ondsinta baciller som försöker invagga en i falsk lycka efter tre dagar - då låtsas den att den inte längre är kvar - för att under femte dagen komma tillbaka med fördubblad styrka. Halsont och feber markerar förkylningsförbannelsens inledning. Minimal andnings- och tankeförmåga samt en stark nära-döden-känsla utgör fortsättningen. 

Han har kommit till fortsättningsstadiet. Lillasyster ligger framför honom och väntar på att få en ren blöja. Inte sedan fyraåringen föddes har han känt sig så här handfallen. Att fundera ut vilket som är fram respektive bak på blöjan tar en evighet. Att sedan med feberheta, darriga fingrar fästa eländet är en smärre prestation. När han är färdig är han andfådd, svettig och ännu darrigare.
- Älsklingen, jag går och lägger mig! ropar han till frugan. - Jag har bytt blöja på lillasyster, jag måste vila. Med viss avsmak hör han själv hur patetisk han låter.