17
- Ska det vara något kort till blommorna? undrade expediten.
På en ingivelse hade han gått in i en blomsteraffär på vägen hem ifrån jobbet. Han skulle överraska frugan som så sent som till frukosten hade hon påstått att han var oromantisk och gnällt om att han inte älskade henne. Men nu skulle hon få se. Han kikade på korten och valde ett med två små lurviga fåglar som kramade varandra. Över fåglarnas huvuden stod det textat med stora röda bokstäver "LOVE RULES".
- Skriva kortet här eller hemma? frågade expediten.
- Öh... han funderade. Vad skulle han skriva? Något romantiskt som skulle få frugan stum. Och tårögd. Något som skulle få henne att kasta sig runt hans hals. Han tänkte febrilt men det enda han kunde komma på var låttexter. Han försökte ignorera Judas Priests Turbo lover som envisades med att dyka upp. Det måste vara något mer finstämt. Typ som Beatles Love me do. Han bet sig i läppen. Han fick inte ta några förhastade beslut, för då skulle det bara sluta med att han skrev ner någon tragisk barntimmeramsa i stil med "Alla kan inte va bäst, men alla kan göra sitt bästa blablabla" och frugan skulle då garanterat misstolka allt och tro att han menade att hon var misslyckad. Han suckade.
- Hemma, sa han sedan bestämt. - Jag skriver kortet hemma.
Han betalade, lämnade affären och skyndade sig hemåt. Väl innanför ytterdörren tog han fram kortet, tittade på det och beslöt sig för att ta det säkra före det osäkra. Bakom orden LOVE RULES gjorde han ett snestreck och skrev sitt namn. Inget onödigt tjafs som garanterat skulle misstolkas. Bara rakt på sak.
- Pappa?! Är du hemma?! Fyraåringes signalhornshälsning fick honom att rycka till.
- Vad gör du? undrade fyraåringen nyfiket.
- Det är en överraskning till mamma, viskade han och visade fyraåringen kortet.
- Jag vill också skriva, ropade fyraåringen.
- Va, nej det får du inte. Han tystnade när han såg fyraåringens ledsna blick. - Okej skriv ditt namn där då, sa han och pekade, men skynda dig för nu kommer mamma. Frugans fotsteg närmade sig och just som hon kom in i hallen slet han till sig kortet från fyraåringen, körde ner det i buketten och sträckte fram den till henne.
- Hej älsklingen! sa han.
- Hej, sa hon överraskat. Hon tittade på honom och på blommorna. - Vad gullig du är, sa hon och log mot honom. Hon luktade på blommorna och läste sedan kortet. Så tittade hon upp på honom med en frågande blick. - Varför står det OVE RULES?
- Vad menar du? undrade han och tittade själv på kortet.
Fyraåringen hade utöver en tushmassaker på kärleksfåglarna lyckats ersätta L:et i ordet LOVE med en stor plump. Han tittade på fyraåringen.
- Skulle inte du bara skriva ditt namn? undrade han.
- Jo, svarde fyraåringen, men jag gjorde ett monster istället. Med vassa huggtänder.
16
Hans liv går runt med hjälp av kaffe. På senare tid har han dock noterat vissa förändringar på smaklökarna. Innan barnen kom hade han druckit Gevalia mellanrost utspätt med socker och mjölk. Kaffeblasket hade haft en omedelbar livgivande inverkan. Numera är han tvungen att inhalerar svart grovkornig Skånerost genom ena näsborren för att uppnå samma känsla.
15
Han har kommit till fortsättningsstadiet. Lillasyster ligger framför honom och väntar på att få en ren blöja. Inte sedan fyraåringen föddes har han känt sig så här handfallen. Att fundera ut vilket som är fram respektive bak på blöjan tar en evighet. Att sedan med feberheta, darriga fingrar fästa eländet är en smärre prestation. När han är färdig är han andfådd, svettig och ännu darrigare.
- Älsklingen, jag går och lägger mig! ropar han till frugan. - Jag har bytt blöja på lillasyster, jag måste vila. Med viss avsmak hör han själv hur patetisk han låter.
14
- Varför har du köpt massa hushållspapper? undrade hon.
Vad f-n? tänkte han och tittade själv. Han insåg att han just hade spenderat 40 välbehövliga kronor på papper som de absolut inte behövde. 32 rullar papper helt i onödan. En flyktig tanke på att lämna tillbaka pappret, sköts snabbt åt sidan. Stoltheten förbjöd honom. Eftersom toapapper saknades hemma hade han inte mycket att välja på. Med kökskniven till hjälp fick han karva sig igenom hushållsrullarna och skapa toapapper.
13
12
Bäste vännen ska få barn. Han har lyckönskat honom av hela sitt hjärta. Och han menar det verkligen. Vännen uppskattade den visade glädjen. Fast efter fjärde lyckönskningnen, när en biton av skadeglädje hade smugit sig in lyckönskningarna, ville vännen prata om något annat.
Frugan tyckte till en början, precis som han, att det var kul att vännen skulle få barn. Efter en stund började hon dock se orolig ut.
- Men, snälla nån, har vi inte varnat dom tillräckligt?! Vet dom verkligen vad dom ger sig in på? utbrast hon oroligt. - Jag menar, det handlar ju faktiskt inte bara om sömnlösa nätter, skrik så man tror man blir galen, gnälliga grannar och vanlig föräldraångest, utan det är ju så mycket mer.
Han tittade på frugan och kunde bara instämma i det hon sa.
- Japp, sa han och lät skadeglad.
- Jag menar, det är så mycket man inte tar med i beräkningen. Ta bara graviditeten. Bara där har vi illamående, matfrossa, matångest, ryggvärk, foglossning, intimundersökningar med nervösa studenter som lyckas skära en med instrumenten.
Han nickade ivrigt medans frugan hämtade andan.
- Ja, och förhållandet med den som man är ihop med, blir ju aldrig detsamma igen, fortsatte frugan. - Tänk bara på din skengraviditet! Plötsligt blir sexiga rumpor slappa rumpor.
Hans skadeglada flin stelnade till.
- Vad vill du mig? undrade han.
- Fast det spelar ju ingen roll i det långa loppet, för sex är ju knappast att tänka på med barn, fortsatte frugan.
11
10
- Stanna! ropar frugan och hejdar familjen utanför en affär. - In! ropar hon sekunden efter. Därefter stormar hon in i butiken och använder barnvagnen som pansarvagn, där hon banar sig väg.
Frugan försvinner in i affären, själv blir han och fyraåringen stående innanför dörren för att hämta lite luft. Efter en stund börjar de titta sig omkring.
-Sånna kläder vill jag ha! utbrister fyraåringen plötsligt samtidigt som han pekar på en skyltdocka klädd som liemannen.
"Tufft", tänker han. "Det är min grabb det". Han ropar efter frugan.
- Du älsklingen, kolla här. Vad säger du? undrar han och pekar på liemannen.
Frugan, som kommit galloperande med barnvagnen stannar framför honom. Hennes frågande blick ersätts dock snabbt av en ej kompromissbar "över-min-döda-kropp"-blick.
- Eller hur. säger frugan stressat. - Jag tänkte att han kunde ha det här. Hon håller upp ett par musöron med tillhörande svans och fluga.
- Älsklingen, för f*n. Du kan inte mena allvar, säger han förskräckt och stirrar på henne som att hon inte är riktigt klok.
- Vaddå? En mus är väl söt?
- Söt?! Tycker du det är sött? Det är väl för salen inte sött, grabben kommer ju för helsefyr se ut som en vrickad playboy-mus.
- Det är i alla fall bra mycket bättre än döden, svarar frugan stött. - Och gillar du inte det här, så fanns det en nyckelpige-kostym.
- NYCKELPIGE-KOSTYM?!! ropar han högre än avsett.
- Jag gillar den där, avbryter fyraåringen dem och håller upp en grön fjäderboa framför ansiktet.
9
8
7
Han funderar på läget. Ibland känns verkligen hans ålder som ett stort handikapp. Allvarligt alltså. För vad ligger förskoleungarnas föräldrars snittålder på? 40? Som 26-årig student med lite svävande framtidsplaner, vet han att han inte har någon chans mot de elaka, argumentationslystna klimakteridrakarna, som kommer vara där. Öpnnar han munnen för att ifrågasätta dem är han dödens. En lamröv i vargens käft. En munsbit helt enkelt. Här handlar det om att äta eller ätas, och eftersom han inte längre har några förhoppningar om det förra, försöker han så långt det går undvika det sista.
- Hur känner du dig? frågar han frugan hoppfullt. - Mår du lite bättre?
Frugan ligger nerbäddad i sängen. Med feberblanka ögon tittar hon slött på honom.
- Jag ska nog försöka sova lite, mumlar hon och vänder sig om.
6
- Ser jag tjock ut? undrade frugan oroligt. Nervöst rättade hon till kläderna.
- Nej, då. Svarade han automatiskt. Med tungan mellan tänderna försökte han få fason på slipsen. - Du ser inte tjock ut.
Det var tre veckor kvar tills fyraåringen skulle få ett syskon och frugan var enorm.
- Jo, jag ser tjock ut, konstaterade frugan förtvivlat framför spegeln. - Jättetjock.
Han tittade som hastigast upp från det dubbla halvslaget han just lyckats göra med slipsen, och såg att frugan var på väg att börja gråta.
- Nej, det gör du inte alls, sa han och försökte låta övertygande samtidigt som han omvandlade halvslagen till en enkel kärringknut. - Du är världens vackraste och sexigaste kvinna, sa han och lirkade loss lillfingret som fastnat i knuten.
- Du är snäll, sa hon och log lite mot honom.
- Jo, men det är sant, rosslade han. Plötsligt satt slipseländet för hårt. Han kisade upp på frugan. -Bakifrån ser du faktiskt nästan smal ut, utbrast han innan han hann tänka sig för.
- Bakifrån?! utropade frugan i falsett. - Nästan smal bakifrån?!!
- Nej, nej inte alls. Förtvivlat försökte han rädda situationen.
- Ser jag inte smal ut bakifrån?
- Jo, jag menar...nej. Eller..
- Jag ser ut som en flodhäst! ylade frugan.
- Nej, men för f*n älsklingen. Du är gravid och vacker. Du är inte extremt stor. Du är perfekt. Han andades med små astmatiskt pipande andetag för slipsen vägrade ge med sig.
Strax därefter ringde det på ytterdörren. Utanför stod hans farsa.
- Hjälp, vad stor du är, utbrast farsan när han fick syn på frugan. - Hur många har du därinne? Tre? Hahaha!
- Haha. svarade frugan, tittade på farsans ölmage och funderade på vad en skilsmässa skulle innebära.
5
Att få barn var, på många plan, det största och mest skrämmande han någonsin varit med om. Han och frugan hade fått se på en förlossningsvideo under föräldrakursen, men den hade inte alls förberett honom på vad som verkligen skulle komma. Bilden av de lyckliga mammorna som problemfritt klämt ut små glada bäbisar, stämde inte överens med de djuriska avgrundsvrål som ekat på förlossningsavdelningen. Och den lyckliga känslan, som varje förälder måste känna inför det nya barnets födelse, ville inte riktigt infinna sig. Inte när frugans kamp närapå kostade henne livet.
4
- Är det här verkligen bra för ungarna att se? väser han ur ena mungipan till frugan. - Det är ju tuttar och...och.. och ja grejer överallt.
Frugan fnyser. - Det kan kanske vara bildande för både dom och dig att se, viskar hon.
- Du, jag ska säga dig att det är sånt här som kommer få dom att behöva psykologhjälp när dom blir stora, försvarar han sig med.
Frugan höjer på ögonbrynen och han ser vad hon tänker: med honom till farsa kommer dom behöva det ändå.
Tysta fortsätter de in i galleriet. För lugnets skull försöker han se både intresserad och eftertänksam ut. Ett tag är verkligen allt lugnt.
- Måste du se så förbannat sur ut? undrar frugan efter en stund.
"Men det var då själve den", tänker han.
- Jag är inte sur. Jag är intresserad. Vansinnigt intresserad, muttrar han.
"Så här ska man behöva gå en lördag. Och kolla på skräp."
- Jag ser vad du tänker, säger frugan syrligt.
-Jag... han blir tvärt avbruten av en högljudd barnstämma. En barnstämma tillhörande en otålig och uttråkad fyraåring. Deras fyraåring.
- JAG TYCKER DOM HÄR ÄR FULA!!! vrålar fyraåringen så högt att han överröstar alla i gallerian.
Frugan och han rodnar ikapp. Frugans spontana reaktion är att försöka dämpa fyraåringen. Själv vill han vara mer pedagogisk.
- Nej, inte är väl dom fula, försöker han. - Dom är rätt roliga egentligen, haha, tycker du inte?
- Nej, dom är läskiga tycker jag. Dom ser ut som monster, svarar fyraåringen.
Han ger frugan en "vadvardetjagsa-blick" som hon totalt ignorerar.
På vägen hem från gallerian, diskuterar han och frugan för- och nackdelar med att ta med barnen på dylika tillställningar.
- Det bästa är kanske att jag stannar hemma med barnen hädanefter, säger han till slut och försöker se oskyldig ut.
- Mm, eller hur. svarar frugan. - Så att du kan spela PS eller?
- Kolla! ropar fyraåringen. - Hundbajs! Varför ligger det hundbajs på trottoaren?
- För att dom inte har plockat upp efter sig, svarar frugan frånvarande.
Fyraåringen tittar fundersamt på en hund som går på andra sidan gatan.
- Jaha, säger fyraåringen. - Med tassarna då eller?
3
Så här sitter han. 26 år och med ett nikotinbehov så stort att han har svårt att koncentrera sig på föreläsningen. Han drar handen genom håret och gör ett nytt försök att lyssna på vad den nervösa, unga hondoktoranden har att säga. Med ett darrande finger försöker hon visa på overheadblad vad hon menar.
- Varma strömmar drar fram här och går så här, och runt och kommer fram där ungefär och så. Ja, nu ser ni vad jag menar med fenomenalt spännande! Ha, ha. Ja. Jo. Men i alla fall så kommer de kalla strömmarna här och bla, bla, bla...
"Varför har vi henne just idag" funderar han och tittar frånvarande på hennes ryckiga gestikulerande. Som en nervös giraff står hon framför dem och kollar då och då med glasartad blick på dem. "Gud, jag behöver en cigg" tänker han. Han suckar ljudligare än avsett och får hondoktoranden att hoppa till. Han försöker ge henne ett leende för att hon ska förstå att han inte tycker att hon är tråkig, utan att han bara är allmänt trött. Resultatet blir att hondoktoranden rodnar och tycks tro att han flirtar med henne. "Det var då själve den" muttrar han lågt och blundar. I hans huvud börjar cigaretter dansa can-can till gamla Roxette-låtar. Han inser att han nog har sovit för lite. Förtvivlat börjar han tänka på anledningen till varför han slutade både röka och snusa. Barnen. F*n.
